DNS för nybörjare

Varje gång du skriver en webbadress och trycker enter händer något du sällan tänker på. Internet är i grunden ett gigantiskt nätverk av datorer som pratar med varandra via unika nummerserier, så kallade IP-adresser. Problemet är att människor är dåliga på att memorera långa talföljder, medan datorer inte har några problem med det alls. Lösningen är domännamnssystemet, DNS, som fungerar som en katalogtjänst: du skriver ett läsbart namn som cronaweb.com, och DNS översätter det åt dig till rätt nummerserie i bakgrunden.

Telefonkatalogen som liknelse

Det enklaste sättet att förstå DNS är att jämföra med en gammaldags telefonkatalog. Du slår upp ett namn och får ett telefonnummer tillbaka, utan att behöva memorera numret själv. DNS gör exakt samma sak för domännamn: du anger cronaweb.com, och systemet svarar med den tekniska adressen som webbläsaren ska koppla upp sig mot. Fördelen är dessutom att adressen förblir densamma för dig som besökare även om servern bakom skulle byta plats eller nummer, eftersom det är namnet, inte det tekniska numret, som du faktiskt använder.

Ett system utan central kontroll

DNS är uppbyggt som en jättelik, hierarkisk databas där informationen är utspridd på många olika namnservrar över hela internet, snarare än samlad på ett enda ställe. Det gör systemet ovanligt robust: går en enskild del ner fortsätter resten att fungera, eftersom ansvaret för olika delar av databasen är utspritt på många olika aktörer. Det är också därför en DNS-ändring hos din leverantör kan ta en stund innan den syns överallt – uppgiften ska hinna spridas genom flera led i hierarkin innan alla delar av nätet har den senaste versionen.

Domännamn har egna spelregler

Ett domännamn får inte se ut hur som helst. Enligt Internetstiftelsens villkor för .se och .nu får den registrerbara delen av en .se- eller .nu-domän bestå av lägst ett och högst 63 tecken, och grundreglerna tillåter bokstäverna a–z, siffror och bindestreck. Eftersom svenskan behöver å, ä och ö tillåter både .se och .nu även dessa och några ytterligare nordiska och västeuropeiska bokstäver via ett tillägg som kallas IDN (Internationalized Domain Names), som gör att webbläsaren automatiskt kan tolka och visa domäner med sådana tecken korrekt utan att du märker något av det tekniska bakom kulisserna. Ett undantag värt att känna till: stödet för samma specialtecken i e-postadresser är fortfarande inte lika pålitligt mellan alla tjänster, så testa gärna innan ni trycker upp visitkort med en sådan adress.

Vad du faktiskt behöver bry dig om som nybörjare

Den goda nyheten är att du sällan behöver förstå DNS i detalj för att driva en vanlig hemsida. När du registrerar en domän och kopplar den till ett webbhotell sköts det tekniska DNS-arbetet oftast automatiskt av leverantören. Det som är värt att känna till är att både webbplatsen och företagets e-post är beroende av att dessa inställningar är korrekta – en felaktig ändring i DNS-zonen kan alltså slå ut mejlen samtidigt som sajten, inte bara det ena. Om du någon gång byter webbhotell eller lägger till en ny e-posttjänst på domänen är det just DNS-inställningarna hos din domänleverantör som behöver uppdateras, oftast med hjälp av en instruktion eller support från det nya webbhotellet. Ska ni även säkra att mejl som skickas från domänen litas på av mottagande system är det DNS-poster som SPF, DKIM och DMARC som blir nästa steg att sätta sig in i.

Vanliga frågor